Tzar: The burden of the crown!



Tzar utvecklades av det bulgariska företaget Haemimont Games, och publicerades av Take-Two interactive
31 mars 2000. Spelet blev tyvärr inte en jättehit, men det lyckades få lite uppmärksamhet då en demo släpptes
i flera olika speltidningar.

Tzar är ett Realtimestrategi med vissa rollspelselement, och en lättare fantasytouch.
Om jag skulle jämföra det med andra kändare spel skulle jag nog säga att det är lite av en blandning av Age of empires 2 och warcraft 3(ja jag skrev wc3), då samma resurser som i AoE2 används och grafiken är snäppet vassare än i AoE2, och enheter kan hitta magiska föremål och uppnå hjältestatus som i WC3, fast alla enheter i Tzar har en inventory.

User interfacet påminner lite om Red Alerts, i och med att man har kommandon,byggnadslista och magiska formler på en "sidomeny", som kan ändras i inställningsmenyn, så man får den på höger, vänster eller på botten av skärmen. Sen så kan inte alla enheter använda magiska formler eller bygga byggnader.

I kampanjen följer man Sartor, arvinge till den bortgångne kung Roan, som föll försvarandes sitt splittrade rike mot den onde trollkarlen Borgh. Sartor räddades från Borghs arméer av Roans vän och hovmagiker Ghiron, som tog barnet till en avlägsen by, där han fick växa upp ovetandes om sitt arv.....

Som sagt så innehåller spelet 4 resurser, mat, trä,sten, och guld. Sten och guld utvinner man genom att låta sina arbetare hugga fram det ur fyndigheter på kartan, vilket oftast finns i närheten av din startposition. Trä finns över större delen av kartorna, och i slutändan av alla games jag spelade så blev trä en bristvara.
Mat får man huvudsakligen från fält man odlar, och dessa ger en stadig ström av mat så länge du har en arbetare på byggt fält.
Araberna och europeérna har även tillgång till kor som kan mjölkas och i slutändan slaktas då de i slutändan blir värda dubbelt så mycket mat som de kostade att producera. All resurshantering kan såklart uppgraderas i respektive lagerbyggnad, farm för mat, sågverk för trä, och lager för trä och sten.


Kompenserar för något maybe?

De olika faktionerna (Araber, europeér och asiater) har unika enheter och byggnadsutseende, så det är lätt att se skillnad på dessa. Araberna har de starkaste trollkarlarna i spelet, och deras trupper består av bland annat tungt kavalleri och jihadkrigare.
Asiaterna har de snabbaste trupperna i spelet (har jag läst iallafall!), och deras arme består av allt från Ronins till ninjor(!).
Europeérna har de starkaste armetrupperna, vilka består av allt från Macemen till långbågskyttar!

Och nu till rollspelssystemet! Via forskningar så kan dina trupper börja tjäna erfarenhetspoäng i strid! Detta leder till att de får mer skada och rustningsvärde, och om forskat, mer hälsa per nivå.



Det finns ingen gräns till mängden erfarenhet en enhet kan få, och om man kör som araberna så kan man skapa löjligt kraftfulla magiska föremål eller drycker som kan göra deras enheter till enmansarmeér, vilket jag tycker är något obalanserat. Föreställ er detta: Du investerar i ett försvarsföremål, säg 1000 guld. Detta föremål tar några minuter att skapa.
När det är färdigt så plockar en arabisk footman upp det o vips har han +250 i skydd.
Inte många fiender som kommer att göra mer än 1 i skada på honom på grund av detta. Om samma footman får ett svärd med samma värde i attack så kommer han lätt att kunna sänka 5-10 om inte fler fientliga trupper, vilket ger honom erfarenhet som ökar hälsan, attacken och skyddet ytterligare.
De som har någolunda liknande är asiaterna, då de kan forska fram juvelhandel som tillåter att de köper och säljer magiska föremål på sin handelsplats. De bestämmer inte vilka saker som finns att köpa eller vad sagda föremål ger, men det ger ändå en fördel på sitt sätt. så spelets balans är smått rubbad av arabernas magiska verkstad, då de skräddarsyr drycker, trollformler och vapen/rustningar.
Asiaternas marknad har ändå en viss randomfaktor i och med att de inte kan bstämma vilka föremål som kommer upp för försäljning. och europeérna? de får möjligheten att konstruera träningsdockor som tillåter deras trupper att träna upp sig till nivå 8 innan de ens sätter sin fot på slagfältet, vilket jag inte finner "overpowered" alls. Träningen tar sin tid och då de har flest uppgraderingar som ökar farten med vilken enheterna får erfarenhet så är det det enda de har att sätta emot arabernas ultraomegamonsterfootman som ändå oneshottar allt i sin väg.
Möjligen kunde guld till poängration ökas lite, så att säg 50 guld inte = 5 attack/försvar. 100 guld mot 1 attack/försvar hade nog förbättrat balansen en del, men jag har inte lirat multiplayer så jag vet inte i vilken utsträckning magiska föremål används.

Här under kommer bilder på en bas från vardera faktion!

Europeiskt bas
Europeisk bas


Arabisk bas


Asiatisk bas


Betyg

Grafiskt

Om man jämför med Red alert 2, som även det kom ut år 2000, så är väl grafiken lite sådär.
Bristen på högre upplösningar drar ner betyget, även bristen på grafiska inställningar rent allmänt drar
ner betyget ytterligare (-2) Annars så tycker jag att grafiken, som den är, är helt okay för ett spel som kom ut för 11 år sedan

Betyg: 8/10

Ljudeffekter

Ljudeffekterna känns orginella och jag tror inte jag hört något annat spel som använt
samma ljud. Allt från plinkandet från hackor mot sten och svärd mot rustning känns enligt mig
rätt. Kvaliten på dessa effekter kunde så klart ha varit bättre (-1) men allround så är jag nöjd med dem.

Betyg: 9/10

Musik!


Musiken låter bra, men kvaliten på musikfilerna känns(-2), och
det har hänt några gånger att musiken verkligen "skriker" sig (-4) vilket jag inte uppskattar.

Betyg 4/10

Gameplay


Ett game tar ungefär lika lång tid som ett AoE2game, vilket kan variera från 30 minuter upp emot 2+ timmar om man är jämnstark med sin motståndare.
Förutom balansproblemen jag skrev om (-1), så saknas möjligheten till att få sina enheter at gå i formation som i AoE2(-1), och AIn är verkligen utmanande! Detta ger jag dock inte spelet minus för, då en svår AI kan öka
spelbarheten en hel del, då man inte är 100% säker på att vinna varje match, även om du kör på lättaste.
Sidmenyn kan vara lite klumpig tidvis med ingan "go back" knapp som innebär att man med sin byggare måste välja enheten på nytt för att komma tillbaks i menyerna, bara för att man klickat lite fel (-1)
Men bortsett från dessa "brister" så tycker jag Tzar är ett solitt spel som hade förtjänat mer uppmärksamhet än det gjorde!

Betyg: 8/10



Slutbetyg

7/10


Om jag lyckats väcka ditt intresse för Tzar: the burden of the crown så rekommenderar jag att du
laddar ner demon från internet någonstans. Länken på Haemimont Games hemsida är tyvärr inte uppe längre,
men det var inte oväntat om man tänker på att spelet HAR 11 år på nacken. Men om du lyckas få tag på en spelbar version, lämna gärna en kommentar om spelet och lite egna tankar!

Until next time!

kAPo out!



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0